One man down
Det är måndag-kväll i Uppsala. Dag 15 är snart till ända och vi har tappat en av de största couronnespelarna som någonsin huserat innanför quintens väggar.
Idag drog Pelle hem. En vecka för tidigt. Aint gonna be the same here at the quint. Inga fler episka couronne-dueller och inget company till armhävningspassen. Men jag ska hålla fanan högt. Jag ska slå rekord i canabalt och jag ska pressa armhävningar, ty det är bara 6 dagar tills jag hoppar över quintens murar och fyller mina lungor till spränggränsen med frihetens ljuva väldoftande luftpartiklar. Här kommer jag världen. Pånyttfödd. Kroppen är renad och redo för nya äventyr. The quinten redemption got me. Hey-ho lets go.
Ska bli skönt att sätta sig i gymbastun och filosofera igen. Och jerusalem-kebaben kommer smaka lika gott som första gången efter jag kom hem från Indien. Kan nästan känna smaken och konsistensen bara jag tänker på det. Varför finns inte jerusalem kebab som micromat? Det väntar ett nobelpris för människan som sitter och ruvar på svaret.
Har varit ganska mycket på gång här idag. Något prov/test varje halvtimme. Nu är det lugnt igen, och kommer så förbli resten av tiden här. En tenta som äger rum nästa tisdag skaver mot mina ångestnerver vilket får min hjärna att utsöndra tankar om att jag kanske borde plugga lite. Det låter som en bra plan. Åtminstone i teorin.
Adios.
Kommentarer
Trackback