I brist på annat att bedriva tiden med tänkte jag skriva lite om vad som hänt senaste tiden mot förmodan att någon skulle bry sig.

Jag har varit i Stockholm i lite över en vecka nu. Jag har hunnit hänga med lite kompisar, vara på Sonisphere-festivalen och lyssna på bra band samt delta i en medicinsk studie. Bilderna i förra inlägget är från när vi grillade förra veckan, förutom de två sista.

Jag måste skriva något om Sonisphere. Banden var bra men dagen till ära var det tyvärr tidernas sämsta väder. Och då skojar jag fan inte. När vi (jag och min vän Nikk P) gick från lägenheten duggregnade det lite, och jag tänkt "yes, om det inte blir värre än så här så är det ju chill".

Det blev värre.

Det regnade som satan med jävligt små undantag. Jag stod i blöta kläder och blöta skor all day long. Det regnade så hårt att marken förvandlades till ett hav av lera och skit. Mina converse tillbringade mer tid under vattenytan än ovanför. Samma med Nikk P's kära cowboyboots som han hade köpt i Ryssland. Tur att banden värmde lite i vädermisären. Vi kollade på Slayer, Alice Cooper, Iggy and the Stooges, Mötley Crue och Iron Maiden. När Iron Maiden började spela slutade det att regna, och strax innan konserten var slut kunde jag konstatera att min t-shirt för första gången sedan vi gått in på festivalområdet var någorlunda torr. Men så fort konserten slutade så drog så klart tidernas jävla åskväder from hell in ovanför våra huvuden. Blixtarna slog ner var tionde sekund. Minst. Och sjukt nära. Skulle inte blivit förvånad om den slagit ner i någon festivalbesökare. Smått scary. Självklart började det regna hårdare än hårdast när vi var på väg mot tunnelbanan. Halvvägs kunde vi konstatera att vattnet nått in till kallsongerna och därmed var vi totalt våldtagna av regnet. Nikk P yttrade gång efter gång "Faaaan vad tur att jag inte tog med iPhonen" medan jag försökte skydda min med mindre lyckade resultat. Mikrofonen fungerade inte på en dag, annars verkar den ha överlevt någorlunda. Även tunnelbanestationen var översvämmad. Allmänt mayhem.

Här är en video som föreställer Nikk P's uppvärmningsritual inför Slayer:



I efterhand var Sonisphere en... upplevelse. Banden var iaf bra. Trodde jag skulle vakna upp med världshistoriens värsta förkylning dagen däpå, men jag överlevde. Tror jag har varit så jävla förkyld senaste året så att jag utvecklat någon slags tillfällig immunitet mot förkylningar.

Ett par dagar senare åkte Nikk P hem mot de Norrländska skogarna och jag begav mig mot Uppsala för att delta i en medicinsk studie. Vi var totalt åtta killar i studiegruppen, men tre stycken hade redan varit där ett par dagar när vi anlände, så de åkte hem dagen därpå. Vi fick första dosen av läkemedlet tidigt på morgonen. Sedan följde några timmar av EKG-kontroller och blodprovstagningar. Man fick ha en kanyl i armvecket för att minska antalet nålstick.

På eftermiddagen tog vi andra dosen och alla kontroller upprepades. Låg i sängen större delen av den första dagen, endast med avbrott för mat. Det var faktiskt ganska trevlig att bli ompysslad och uppassad konstant. Fick kaffe och bulle på sängen och grejer.

Dag 2 var det ganska chill. Bara ett par blodprov och lite EKG-kontroll. EKG kontrollerar förresten hur hjärtat fungerar. För mätningarna var man tvungen att ligga blixtstilla i fem minuter. Kämpade som fan för att inte somna eftersom man rycker till när man vaknar och då störs mätningen. Lättare sagt än gjort. Även när det inte var mätningar så fick vi ha en apparat med 5 elektroder på kroppen som konstant kollade att hjärtat inte blev galet. Ibland gick larmet, t.ex. när man satt och kollade film och sedan reste sig. Då gick pulsen upp för snabbt osv. False alarm!

De fick faktiskt ställa ner larmgränsen för min puls från 50 (som är standard) till 40. Jag hade lägre puls en genomsnittet. De trodde det var för att jag tränar en del. Tror jag har läst att Gunde Svan hade under 30 i vilopuls. Insane!

De hade en massa DVD-filmer och boxar som man kunde få låna. Mest av allt kollade vi, och i synnerhet jag, på OZ - en fängelseserie. Riktigt bra skit faktiskt. Hann kolla tre säsonger på en dag. Bra tidsfördriv kan man ju lugnt konstatera.

Dag 3, som för övrigt var igår, var den sista dagen på kliniken. De tog bar ett par blodprov och EKG. På eftermiddagen fick man åka hem. Efter 3 nätter i en liten lokal med noll möjligheter till privacy så kändes det lite som en befrielse.

Idag har jag varit dit en sväng på morgonen för att lämna blodprov, och ska göra samma sak imorn. Sen är det ingenting fram till på torsdag då det är efterkontroll. Lite surt att åka till Uppsala för att lämna ett ynka blodprov bara.

Får räcka för den här gången. Måste sleepa.