HIM - Screamworks: Love in Thoery and Practice
Hårdrock
Sire Records & Warner Bros
Det var med stora förväntningar som jag tryckte play på detta senaste alster av ett av vårt grannland Finlands största rockband - HIM. Ett av få band som kan påstå sig vara bildare av en helt egen musikgenre som frontmannen Ville Valo valt att döpa till ”Love Metal”. En genre som får anses passa HIM likt ölburken i järngreppet på en a-lagare då texterna uteslutande behandlar just det knepiga fenomenet kärlek och alla dess sidor. För den oinvigde kan musiken bäst beskrivas som poppig hårdrock med en touch av goth.
Merparten av skivorna de släppt de senaste åren har hållit hög nivå. Redan efter skivans första låt ”In Venere Veritas” är jag övertygad om att inte heller denna skiva kommer lämna mig besviken, vilket visar sig stämma då den uppsatta ribban snällt och prydligt höll sig kvar under större delen av plattan. Enligt Valo är texterna en slags dagbok över ett förhållande som han befann sig i under en tid, och albumet berör även de teoretiska och praktiska aspekterna hos förhållanden i allmänhet.
Med starka och melodiösa refränger är hitfaktorn hög rakt igenom. För varje skivsläpp har de på något sätt lyckats förnya sitt sound samtidigt som kärnan i musiken hållits intakt. De senaste skivorna har varit mer progressiva än de tidigare skivorna som får anses som mer minimaliska och raka. På Love in Theory and Practice tar syntarna större plats än tidigare, vilket i mina öron är ett välkommet inslag. I ett par låtar får jag lite subtila vibbar av tv-spelsmusik i syntslingorna. Kan det möjligen finnas något hardcore Megaman-fan i HIM?
Till skillnad från tidgare plattor så tycker jag mig nu stundtals kunna skönja en mer positiv och livsbejakande ton i några av alstrena, speciellt i ”Scared to Death” som visar upp en ovanligt ljus sida av konstellationen. Till favoritspåren hör förutom öppningsspåret ”In Venere Veritas” även ”Heartkiller” (som även var först ut att släppas som singel) och ”Like St. Valentine” som kanske har det hårdaste gitarriffet på plattan.
Allt som allt en angenäm musikupplevelse som inte lär lämna något HIM-fan besviket.
MMMM
Läs även andra bloggares åsikter om Musik, skivrecension, HIM, Screamworks, Love in Theory and Practice, Hårdrock