Mikael - Death Magnetic

Det är fan sant som alla säger. Metallica är tillbaka. Nya plattan är helt jävla festival. Påminner om Puppets, Justice, Black, Lightening... ja, typ allt de gjort, på samma gång. Ska lätt köpa. Borde beställa lite skivor igen, var ett bra tag sedan sist nu. Kan inte låta bli att få lite dåligt samvete när jag inte drar mitt strå i stacken för att inte låta musikindustrin torka ut som en total fet ökenballe. Den är ju nog torr som den är nu. Blir deprimerad när jag går på åhlens och checkar CD-hyllorna, och tänker tillbaks x antal år i tiden då typ alla fortfarande köpte skivor och betalade för musik. En tid då tanken på att kunna försörja sig på musik var mer än en jävligt avlägsen dröm. Det kanske vänder. Antagligen inte. Jag borde varit född på 50-talet. Det var bättre förr. LP-skivor, flower power, rockens födelse, woodstock... sounds so sweet.

Idag hade jag filmanalys på skolan med min grupp. Vi skrev en analys på "A Beautiful Mind." Väldigt bra film. Russel Crowe är ganska skön som skådespelare ändå. Tror jag gillar det mesta han har gjort. I alla fall det jag har sett. Det tog ett par timmar att sammanställa skiten, men jag tror det blev bra i relation till tiden vi lade ner. Inget masterpiece men säkerligen godkänt. Känns som att jag börjar få lite ångest över skolan. Måste sätta mig ner och fundera på hur jag ska organisera upp allt lite bättre. Lite för mycket "jag tar det som det kommer"-tänk just nu. Funkade ganska bra i Piteå men att läsa till civilingenjör är typ fuck my life om man ser till pluggmängden. Man måste nog se en ganska total meningsfullhet i allt man gör för att orka. Ok, kanske inte i allt... men nästan. Jag tror jag gör det. Vissa dagar känns allt mer meningsfullt än andra. Men så är det väl med allt. Man ska iofs inte ta skiten på för stort allvar tror jag. Det är bara skola. Livet är mycket mer.

På tal om det så hittade jag till en blogg som en gammal kompis från gymnasiet skriver. Han har tydligen varit ut i världen, eller rättare sagt Europa, på en självförverkligande liten tripp. Helt själv verkar det som. Vilken grej. Mest för att göra det helt ensam liksom. Modigt. Bara boka ett billigt flyg någonstans med målsättningen att se så mycket som möjligt, och träffa så många nya sköna människor som möjligt. Verkligen totalfeeda sina sinnen med så många intryck det bara går. Se världen. Man lär sig nog mycket om sig själv. Jag klagar inte alls på mitt liv. Det känns bra för närvarande... amazing. Men någon gång ifall tillvaron inte känns som nu så ska jag bara packa en ryggsäck, ta klivet ut i mörket och se vart vinden för en. Eller dra något i stil med "into the wild", typ försvinna ut i ödemarken och leva i symbios med naturen. Som tarzan.

Nu ska jag ta en kall öl (fastän det är mitt på dagen på en onsdag) och städa mitt sunkrum. Nästa vecka flyttar jag ifrån den här skiten. Halleluja!

Puss!

Soundtrack of this blog
Metallica - End of the line