Sentenced - The Cold White Light
Vid det här laget är det väl ingen hemlighet att jag gillar Sentenced.
This is it - världens bästa platta, om jag nu skulle tvingas välja en. Mitt hjärta gråter fortfarande för att jag inte var och såg deras avskedskonsert i Uleåborg, fastän jag hade chansen. The cold white light är perfekt, så perfekt en CD-skiva nu kan bli. Lopakka (kompgitarr och låtskrivare) är inte bara en textförfattare, han är en poet i världsklass. Det finns inget band som kan sätta ord på mina tankar lika väl som Sentenced. Och nu existerar de inte längre, därav gråter mitt hjärta floder av blod. Som tur är lever vi i en tid då det är tekniskt möjligt att lagra alla universums känslor i form av musik, på ett lagringmedium vi känner som CD-skivan. Ibland frågar jag mig vad jag skulle ta mig till ifall jag inte skulle få lyssna på min the cold white light-platta precis när jag ville. Min existens skulle med stor sannolikhet inte vara den samma. Tacka teknikutvecklingen vet jag.
Här om dagen satt jag på bussen på väg till skolan. Jag tittar ut genom fönstret, träden paserar förbi och en grå himmel sträcker sig så långt ögat kan nå. Samtidigt lyssnar jag på Sentenced - No one there genom mina hörlurar som sitter anslutna till en nästintill söndernött iPod. Tankarna går till döden... att för eller senare tvingas sträcka ut handen i mörkret och hoppas på att någon finns där. Kanske har man hittat någon att åldras tillsammans med, kanske dör man ensam. Ingen vill dö ensam. En känsla av fridfullhet inlindad i mild ångest sänker sig sakta över mig. Refrängen gör sin entré och jag sluter ögonen. Jag flyger iväg, långt ifrån denna materiella värld till en dimension där allting är perfekt. Den enda platsen där man känner sig fulländad och i total harmoni. Platsen som bara musik kan ta mig till. Musik som Sentenced - No one there samt alla andra låtar på the cold white light.
Musik som gör livet värt att leva.
Andra bloggar om: Sentenced, the cold white light, musik, no one there
Kommentarer
Trackback