Värsta sättet att dö på

För ett tag sedan startade jag en tråd i ett forum på helgon.net, och frågade vad det värsta sättet att dö på var. Det verkar ha blivit en av de populärare trådarna på forumet i fråga, med över 100 svar. Här är några av dem:

Min största fobi är att bli begraven levande fast med lufttillförsel, som i ett avsnitt i CSI. Måste ligga under jorden i tre dagar innan man dör av vätskebrist.

Vad är er värsta dödsfobi?



Att sjunka långsamt djupare ner i vattnet. Känna hur mörkret omsluter medans ljuset man ser blir alltmer avlägset.



Bli fastspännd i en sträckbänk undertiden någon sågar av ens tår med en rondellslip, klipper av kuken med en rostig häcksax, mosar testiklarna med en hammare, borrar hål i knäskålarna med en borrmaskin, kapar av ens ben med en slö lie, våldtar analen med en spikklubba, bryter av fingrarna innan de avlägsnas med hjälp av en yxa, sågar av armarna med motorsåg, krossar revbenen med en golfklubba, klipper av bröstvårtorna med en slö sax, skalperar skallen med en brödkniv, avlägsnar tungan med gaffel, bankar ut varenda tand ur käften med en skiftnyckel och avslutar med att dränka kroppen i bensin och tända på.

Så vill jag inte dö.




Jag tror att drunkna toppar min lista (eller kvävas överlag). Brinna upp kommer på en stadig andraplats.



Svenska långvården. Tänk dig att ligga i sängen. Bli påhälsad ett par gånger om dagen för mat och blöjbyte i några år innan du får dö. Fy fan...



Att dö utan kontroll över det, utan att ha valt det.

Det är mycket viktigt för mig att jag dör när och hur
jag väljer att göra det. När jag anser att jag är klar.
Med ?klar? menar jag inte nödvändigtvis att jag haft
X antal åstadkommanden, resor, upplevelser,
och så vidare, utan någonting mer jordnära.

En av de främsta anledningarna till att jag är rädd för att dö nu,
är att det skulle innebära att främlingar och anhöriga kommer
att vistas i min lägenhet. En lägenhet i vilken det märks att jag
inte har klarat av att diska, bära ut sopor eller städa sedan
början av September 2006. De skulle gå igenom mina papper,
filer i min dator, föremål av sentimentalt värde från tiden innan
jag blev ett levande lik, och så vidare. Jag kan inte tillåta att
jag dör innan jag städat, diskat, brännt alla papper, givit bort
alla ägodelar jag inte anser bör försvinna med mig eller som
jag vet att människor som stod mig nära under tiden jag levde
skulle kunna ha någon glädje av, förstört datorn och därmed
framförallt alla privata textfiler, och så vidare.

Det får inte finnas någonting kvar. Allting måste bort. Även mitt lik.
Jag kan inte tillåta att någon ser på eller handskas med mig efter
att jag dött och inte har kontroll över situationen. Det får inte finnas
någonting kvar av mig som jag inte själv medvetet valt att lämna,
till mycket specifika personer. Jag måste dö på ett sätt och en plats
där jag kan förlita mig på att liket förblir dolt tillräckligt länge
och reduceras till skelett så snabbt som möjligt.
Jag kan tolerera att mitt skelett hanteras.
Ett skelett är anonymt och opersonligt, ingenting som kan kopplas
till mig annat än som
mitt skelett, på samma sätt som en
tappad tand inte är mig mer än att det var min tand.

Ibland känns det som att jag borde mörda de som eventuellt
fortfarande minns mig och skulle märka om jag försvann först,
för att nollställa min existens ytterligare en nivå. Men om jag bara
känner mig säker på att allt annat är fixat och jag snabbt kan
städa bort det materiella i mitt liv, behöver jag nog bara avsluta
mitt konto på Helgon.net, stänga av datorn en sista gång
och kasta telefonerna. De flesta har uppenbarligen redan glömt mig,
så kan jag bara vara tyst i ett år eller två, kommer nog bara familjen
att märka något, och i bästa fall har mina föräldrar och äldre syskon
dött själva under smärtfria och odramatiska omständigheter dessförinnan.

Fruktansvärda komplikationer...
Och om jag en morgon halkar och slår ihjäl mig i badkaret
har jag förlorat all kontroll över min död och hur/om jag blir
ihågkommen, precis som jag gjort över mitt liv.




Att drunkna i diarré



att bli instängd i THE CUBE. omg, fett no. Hade väl dött av hjärnblödning om jag vaknade upp där inne, så då hade jag ju sluppit fällorna.

(The cube, är förövrigt en science fiction thriller, en massa folk slängs in i en stor kub, med små ?rums?kuber i, som har diverse diaboliska dödsfällor, som giftgas, frätande syra, att man blir upplöst i atomer, man åldras jättesnabbt, kläms ihjäl, pretty much everything you don?t want to die of. Och allra värst. SÄKRA rum.)



tänk att vara en mask och först bli uppgrävd ur den trygga jorden, å sen kluven på mitten, å sen satt på kroken å sen slängd i vattnet och sen när man tror att det inte kan bli värre kommer en fet å ful fisk å äter upp en bitvis... så vill jag inte dö :S



Min värsta är att bli flådd levande å doppad i syra

om man inte ska vara så paranoid för ovanstående kommer troligtvis aldrig hända så är det att dö i sömnen...för jag vill inte sova det sista jag gör jag vill vara medveten jag vill se min älskade i ögonen




Brännas ihjäl eller dödad av ett stort djur som tänker äta upp mig.
Drunkning som många nämner har jag fått för mig är ett hyfsat angenämt sätt att dö.



värsta sättet är väll att bli torterad i flera dagar elelr veckor å sen så avlider man precis när räddningen kommer :D



Jag har flera mardrömsscenarier när det gäller döden. Att bli innebränd, att drunkna eller att bli levande begravd är några av de värsta.



Andra bloggar om:
, , ,

Kommentarer
Postat av: dalton

värsta att dö på är att inte ha frid inombord veta var man kommer till helvete eller till Gud. När man söker efter varför man lever mening med livet. Man har inte kommit av en slump.

2007-08-28 @ 23:35:23

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback