Jag börjar med födelsedagen.

Det var en kall höstdag lik vilken höstdag som helst. Innan jag hade gått och lagt mig så hade jag ställt mobilen på ringning som vanligt. I det här fallet kl. 0700 då jag gärna ville hinna duscha och käka en skaplig frukost innan jag skulle bege mig av mot skolan som började 0900. Nu gick det till som så att mobilen ringde 0700, jag slog av den och tänkte "okej, jag ska bara vila här under mitt varma täcke två minuter till, sedan stiger jag upp." Ack så fel jag hade. Precis som alla andra gånger jag inbillat mig att jag ska stiga upp så somnade jag istället om. Och precis som alla andra gånger så vaknade jag exakt i tid för att hinna ta mig till skolan, utan dusch och frukost, men med världens stress istället. Jag var framme på minuten och flåsade som om jag sett ut som någon random stammis på MacDonalds som just tvingat sig igenom ett marathon-lopp. Det tog på hjärtat. Man kanske borde börja jobba lite på konditionen igen. Jag förstår inte varför det måste vara uppförsbacke hela vägen till skolan. Det borde liksom vara tvärtom. Det är ju sällan man stressar hem som en jävla idiot när skolan är slut. Hur som helst. Sedan följde några timmar ljudelektronik. Utanför klassrumsfönstrena var himlen grå och dyster. Det duggregnade lite. 
Om jag skulle sätta en definitiv startpunkt för hösten så skulle det vara på min födelsedag. Det är då löven är som finast, i alla möjliga gul-röda nyanser. Asfalten färgas av löv som blåser loss från sina fästen på trädkvistarna där de suttit och softat hela sommaren. Synd att det måste bli kväll bara. Höstkvällarna är så mörka och deprimerande på något sätt. Det är då man önskar som mest att man hade någon att dela en filt med till någon trevlig film. "GAY GAY GAY!!" skulle knatten (från knapp.nu) säga nu. Men så känns det. Det blir bättre när snön faller och lyser upp allting på kvällarna. Höstdagarna är däremot bland det vackraste som finns. Jag älskar att promenera och förundras över hur fint allting är på hösten. Nu känner jag att jag gled lite off-topic. Jag skulle ju skriva om min födelsedag, right? Som sagt, jag befann mig på ljudelektroniksföreläsningen. Janne rabblade en massa och ritade på tavlan medan jag befann mig någon annanstans. Mentalt alltså. Plötsligt blev det rast och jag parkerade mitt lama arsle framför en MAC-dator och surfade lite. Det är nu det otippade sker. En kille som satt brevid mig och som för övrigt också läser ljudelektronik, dök upp och kommenterade något jag läste på aftonbladet. Min klasskompis Fanny satt också brevid mig och skojjade om att det som killen kommenterade gjorde dagen deprimerande. Sedan sa hon att dagen då jag fyller år självklart inte kan vara deprimerande. Då frågar killen mig: "fyller du också år idag?." Det visade sig att han fyllde år samma dag som jag. När skolan slutade några timmar senare och jag mötte killen på cykelparkeringen så frågade jag hur mycket han fyllde. "20" svarade han. Där ser man, lika mycket som jag fyllde. Vad är sannolikheten? Helt bananas alltså. Jag frågade ifall det var party på kvällen och han svarade att han inte visste, så jag bjöd honom på fest hos mig. Sedan cyklade jag hem och nu var klockan runt 1300 kanske. Jag städade och diskade ett tag, därefter begav jag mig ner på stan för att möta min kusin, Niklas, som skulle hälsa på mig i Piteå dagen till ära. Vi gick tillbaks till lägenheten för att dumpa av lite grejer, sedan gick vi tillbaks till stan för att käka och fixa lite andra grejer. Nicke kände för att bjuda mig på käk eftersom det var min födelsedag, så jag föreslog att vi skulle käka på kina-restaurang. Vi beställde samma båda två; kebabpizza med stor trocadero. Eftersom att jag hade missat frukosten och dessutom skippat lunchen på skolan, så var maten verkligen till belåtenhet. Efter det gick vi ner på konsum och handlade grejer för kvällen, och därefter gick jag för första gången i mitt liv och handlade på systembolaget. Det var ett stort ögonblick för mig. Jag köpte en spritflaska och en massa öl, och när jag kom fram till kassan så sa en massa folk grattis till mig också. Piteå är en väldigt trevlig stad med väldigt trevliga invånare. Inte alls som Haparanda. Efter systemet så traskade jag och Nicke hem till mig igen, fast den här gången tog vi en omväg som fick Nicke att yttra "Fan, är vi framme snart?", "Är det långt kvar?" samt "Men vafan, säg att vi är framme snart" ett antal gånger. Väl framme så tog jag min efterlängtade dusch och började förebereda mig för party. Jag hade bett allt folk glida in efter 1900, och som vanligt började folk dyka upp efter 2000. Det är en oskriven lag på något sätt. Dyk aldrig upp förrän minst en timme efter angiven tid. Det slår aldrig fel alltså. När folket väl hade anlänt så var det väldigt trevligt. Fanny, Bella och Cissi hade bakat en imponerande tårta till mig, och klasskompisarna hade köpt, hör och häpna, en grill till mig. Snacka om nice! Jag tyckte det var väldigt trevligt. Hoppas alla andra också gjorde det. När klockan började närma sig 0100 så gick vi ut på krogen. Även där var det skapligt kul. Johan (min klasskompis) bjöd mig på en öl, och jag började samtidigt känna att jag inte skulle palla mer alkohol. Jag tror jag fått ganska starkt alkoholsinne då jag idag måste dricka mycket mer än för bara ett år sedan för att uppnå motsvarande effekt. Strax före 0300 kände vi att det var dags att börja röra sig hemmåt, och det var det antagligen också då jag knappt minns vilken väg vi gick hem. Har lite minnesluckor från sista timmarna, men det är väl sånt man får räkna med när man fyller år. Väl hemma så somnade jag i samma sekund som jag hamnade i horisontell position. Klockrent. Tänk om man somnade lika lätt alla kvällar. Det finns för övrigt en del bilder från festen hemma hos mig uppe på min bilddagbok. Länk finns bland alla andra länkarna till höger.

Dagen därpå (lördag) så åkte Nicke hem med 1155 bussen då han jobbade 1800-2400. Jag steg upp runt 1500 och gled runt i boxershorts halva dagen. Öppnade kylen och fann att en femtedel av tårtan hade blivit över sedan gårdagen. Utmärkt frukost kan jag konstatera så här i efterhand. Magen och huvudet mådde inte så bra så någon huvudvärkstablett var ju på sin plats. Frammåt kvällen måde jag prima. Det var fest även på lördag i kvarterslokalen på mitt bostadsområde, men jag kände mig alldeles för seg för att gå dit. Istället röjde jag upp lite från gårdagen och tittade på anime. Sedan somnade jag på soffan och vaknade runt 2400 pigg som en mört. Knepigt alltså. Blippade lite på tv:n och fann att beetlejuice gick på femman. Jag fastnade givetvis framför knasfilmen och när den var slut fastnade jag framför A-TEAM. Nu var klockan nästan fyra på morgonen och jag hade inte ätit mer än lite tårta tidigare på dagen. Vad gör man då? I såna situationer så tänker jag det enda tänkbara: "Vad skulle MacGyver göra?". Jag analyserade situationen och fann att jag hade en helt oöppnad bullpåse i frysen. Jag slängde in fyra bullar i mikron och tio minuter senare var jag inte fullt lika hungrig nåmer. Sedan somnade jag halvmätt men relativt belåten.

Kuckeliku, ty nu var det söndag. Jag vaknade runt 1100 och hoppade in i duschen någon timme senare. Jag skulle jobba kvällen på statoil och var således tvungen att åka itll Haparanda, ty statoil som jag jobbar på ligger i just Haparanda. Efter en snabb koll på busstidstabellen kunde jag konstatera att jag skulle åka med 1350 bussen för att hinna fram i tid. Som vanligt blev det stressigt och jag hann inte med någon frukost denna gången heller. Jag började gå från lägenheten in mot stan runt 1320. Efter att ha gått samma sträcka i samma syfte ett antal gånger så har jag nu kunnat dra följande slutsats: om man går i rask takt ifrån min lägenhet till stan en halvtimme innan bussen går, så hinner man just och precis köpa en baguett+dricka på shell samt förtära dessa, och stiga på bussen innan den avgår. Fascinerande, eller hur? Jag känner lukten av nobellpriset. På bussen satt jag och läste en bok som den svenska fantasy-författaren Niklas Krog har författat. Väldigt bra och spännande, tyvärr minns jag inte vad den heter, men det är tredje delen i en trilogi där första delen heter "En krigares hjärta" och den andra "En magikers styrka". Skumt att jag kommer ihåg dem men inte den jag läser nu. Jag var framme 1730 i Haparanda och började som sagt att jobba 1800. Det var ett tag sedan man jobbade så jag kände mig något rostig. Kling-pling-tjoff så var klockan 2400 och jag fick stänga stationen.

Nu är klockan 01:53 och jag har suttit och skrivit detta högintressanta blogginlägg senaste timmen. Jag är fortfarande vaken fastän jag ska upp och jobba 0900 imorn. "Stop this madness!!!" som Phoebe i tv-serien "vänner" hade yttryckt det hela. Jag tror detta är det längsta inlägget jag någonsin skrivit på denna blogg. Vet inte varför men jag fick bara lust att skriva en massa, enbart för själva skrivandets skull. Stort grattis till dig som kämpat dig igenom allt ihop. Hoppas du får ett långt och lyckligt liv, fullspäckat med spexiga äventyr, hjältemodiga bravader och stenkrossande hårdrock. Typ.

God natt.