smutsigt
Ah, äntligen jobbat färdigt för den här veckan. Skön känsla. Fast imorn blir det att åka iväg och bygga stuga så det blir som arbete ändå - men roligare.
Jag borde verkligen städa här känns det som. Minns inte alls senaste gången jag susade runt med dammsugaren, och allt känns smutsigt. Efter att man duschat så behöver man bara vistas i mitt rum 7 sekunder så känner man sig smutsig igen. Fan till och med duschen känns smutsig. Blä. Tänk så håller jag på att blir en sån där överkänslig typ som inte tål något? Typ som Jack Nicholson i "As good as it gets" eller svenska titeln "Livet från den ljusa sidan". Hans huvud skulle antagligen explodera i samma sekund som han öppnade dörren hit in. Nej fan, imorn ska jag samla all gnutta självdisciplin och heder som jag äger och grundstäda. Hemska tanke. Jag borde bara bjuda in nån faster eller nåt så skulle de börja städa automatiskt. Det är ju typ det enda de gör anyway. Hoppas jag blir rik i framtiden och kan anställa någon som städar åt mig. Jag gillar när det är så där nystädat och allt luktar gott. Det är själva arbetet för att ta sig dit som jag avskyr. Jag slänger hellre allt på golvet och spelar gitarr. Tänk att det finns folk som verkligen njuter av att städa. Det är rätt fascinernade. Jag menar de städar fast det inte ens är smutsigt. De måste liksom ha programerat sina hjärnor att aldrig tycka det är rent.
För länge sen bodde människor i grottor och hyddor typ. Utan duschar och såna nymodigheter. Man var skitiga (i dagens ögon) hela livet. Idag krävs det ju knappast att man bor i en grotta några dagar för att känna sig skitig. Kraven för skit bara minskar och minskar. Jag undrar hur det ser ut om några hundra år. Säkert ganska rent. Och eftersom man aldrig utsätts för skit så tar immunsystemet semester vid första fina bakterie.
Det är lite skrämmande. Människan blir bara bekvämare och bekvämare. Aldrig nöjda. Allting ska bli bättre. Och det går så snabbt. Fast jag klagar inte, jag har ju min gitarr. Bara lite nattfilosofi så här efter filmen jag just kollade: "Walk the line", som handlar om Johnny Cash. Nu har typ menymusiken snurrat runt i fem år (den hoppar ju till menyn när man kollat färdigt filmen, DVD). Så nu ska jag sova.
Amen.
Soundtrack of this blog
Sentenced - Fragile
Andra bloggar om: smuts, skit, evolution, städa
Jag borde verkligen städa här känns det som. Minns inte alls senaste gången jag susade runt med dammsugaren, och allt känns smutsigt. Efter att man duschat så behöver man bara vistas i mitt rum 7 sekunder så känner man sig smutsig igen. Fan till och med duschen känns smutsig. Blä. Tänk så håller jag på att blir en sån där överkänslig typ som inte tål något? Typ som Jack Nicholson i "As good as it gets" eller svenska titeln "Livet från den ljusa sidan". Hans huvud skulle antagligen explodera i samma sekund som han öppnade dörren hit in. Nej fan, imorn ska jag samla all gnutta självdisciplin och heder som jag äger och grundstäda. Hemska tanke. Jag borde bara bjuda in nån faster eller nåt så skulle de börja städa automatiskt. Det är ju typ det enda de gör anyway. Hoppas jag blir rik i framtiden och kan anställa någon som städar åt mig. Jag gillar när det är så där nystädat och allt luktar gott. Det är själva arbetet för att ta sig dit som jag avskyr. Jag slänger hellre allt på golvet och spelar gitarr. Tänk att det finns folk som verkligen njuter av att städa. Det är rätt fascinernade. Jag menar de städar fast det inte ens är smutsigt. De måste liksom ha programerat sina hjärnor att aldrig tycka det är rent.
För länge sen bodde människor i grottor och hyddor typ. Utan duschar och såna nymodigheter. Man var skitiga (i dagens ögon) hela livet. Idag krävs det ju knappast att man bor i en grotta några dagar för att känna sig skitig. Kraven för skit bara minskar och minskar. Jag undrar hur det ser ut om några hundra år. Säkert ganska rent. Och eftersom man aldrig utsätts för skit så tar immunsystemet semester vid första fina bakterie.
Det är lite skrämmande. Människan blir bara bekvämare och bekvämare. Aldrig nöjda. Allting ska bli bättre. Och det går så snabbt. Fast jag klagar inte, jag har ju min gitarr. Bara lite nattfilosofi så här efter filmen jag just kollade: "Walk the line", som handlar om Johnny Cash. Nu har typ menymusiken snurrat runt i fem år (den hoppar ju till menyn när man kollat färdigt filmen, DVD). Så nu ska jag sova.
Amen.
Soundtrack of this blog
Sentenced - Fragile
Andra bloggar om: smuts, skit, evolution, städa
Kommentarer
Trackback