Framework
Jag hatar officiellt att rama in saker. Fan vilket jävla pillerjobb alltså. Och när man väl fått skiten på plats och ska lägga på den enorma frontplasten, så är den så klart statisk och suger upp all skit i hela universum vilket man såklart inte märker förrän man sattit upp skiten på väggen. Bara att börja om. Nu är det i alla fall gjort och jag har världens finaste tavla med japanskt motiv på väggen. Cred till mig.
Ikväll blir det utgång. Ska inventera alkoholförrådet som inhandlades på finska systembolaget samt dela ut lite Dark Angel-flyers till folk. Nu är det bara en vecka kvar så smäller det. Det kommer bli absurt kul!
Jaha, nu ser jag att hela affichjävlaskiten glidit ner ett par centimeter i ramen så att passepartouten skymmer en massa text i botten. Excuse me while I kill myself.
:(
Soundtrack of this blog
Sentenced - No one there
Ikväll blir det utgång. Ska inventera alkoholförrådet som inhandlades på finska systembolaget samt dela ut lite Dark Angel-flyers till folk. Nu är det bara en vecka kvar så smäller det. Det kommer bli absurt kul!
Jaha, nu ser jag att hela affichjävlaskiten glidit ner ett par centimeter i ramen så att passepartouten skymmer en massa text i botten. Excuse me while I kill myself.
:(
Soundtrack of this blog
Sentenced - No one there
Blixtvisit i Haparanda
Så där, då har man besökt ikeavaruhuset i Haparanda för tredje eller fjärde gången. Det inhandlades lite möbler och grejer till den nya, feta lägenheten som man snart flyttar in i. Självklart så gjorde vi även det obligatoriska besöket på finska systembolaget och bunkrade upp med ett mindre förråd av alkohol i olika former. Jag fick höra att spritskatten snart ska höjas i Finland, så man måste ju nästan passa på medan det är såpass billigt som det är. Utöver att ha spenderat en mindre förmögenhet på alkohol och möbler så har man även fått avnjuta ett gammalt hederligt bastubad. Riktigt lyxigt. Jag känner mig som en ny människa. Imorn bär det av tillbaks till Luleå där det ska afficheras inför Dark Angel, och så ska jag kolla på ett monstruöst datorbord som jag ska ha i min lilla hemmastudio. Det blir säkert schysst.
Haparanda är väl helt okej, men Luleå är fan the shit i jämförelse.
Haparanda är väl helt okej, men Luleå är fan the shit i jämförelse.
Fantastic Four: Rise of the Silver Surfer
Igår impulsgick vi på bio och såg premiären av "Fantastic four: rise of the silver surfer". Jag förväntade mig att den skulle vara helt okej och det var den också, varken mer eller mindre. Eventuellt en gnutta mer.
Filmen handlade som väntat om den fantastiska fyran som återigen ska rädda världen från sin undergång. Den här gången är det en kosmisk, silverfärgad varelse på en surfbräda som hotar världen. Varje planet som silversurfaren besöker går under efter 8 dagar. Dock så visar det sig att silversurfaren inte har något personligt mot jordborna, han förbereder nämligen bara planeterna för att bli uppslukade av hans herre, värdslukaren Galactus. Detta i utbyte mot att han inte slukar silversurfarens egen planet. När tjejen i den fantastiska fyran möter silversurfaren så frågar hon honom varför han förstör deras planet, varpå han svarar att han helt enkelt inte har något val. Dock får en serie händelser surfaren att tänka om. Kanske han trots allt har ett val?
Var den värd de 90 riksdalerna som biobiljetten gick loss på? I relation till de andra superhjältefilmerna (spider man, super man, the hulk osv.) så tyckte jag nog ändå att den stod sig ganska bra. Gillar man den här typen av film så är den alltså helt klart sevärd. Specialeffekterna var snygga, storyn var helt okej och skådespelarinsatserna för ändamålet i fråga sög ju inte totalt. Eftersom jag personligen tycker att silversurfaren är helball som karaktär så ger jag filmen en svag 4 av 5 möjliga. Gå och se den, och glöm för guds skull inte baconchipsen!
Betyg: MMMM
Andra bloggar om: film, fantastic four, rise of the silver surfer, bio
Filmen handlade som väntat om den fantastiska fyran som återigen ska rädda världen från sin undergång. Den här gången är det en kosmisk, silverfärgad varelse på en surfbräda som hotar världen. Varje planet som silversurfaren besöker går under efter 8 dagar. Dock så visar det sig att silversurfaren inte har något personligt mot jordborna, han förbereder nämligen bara planeterna för att bli uppslukade av hans herre, värdslukaren Galactus. Detta i utbyte mot att han inte slukar silversurfarens egen planet. När tjejen i den fantastiska fyran möter silversurfaren så frågar hon honom varför han förstör deras planet, varpå han svarar att han helt enkelt inte har något val. Dock får en serie händelser surfaren att tänka om. Kanske han trots allt har ett val?
Var den värd de 90 riksdalerna som biobiljetten gick loss på? I relation till de andra superhjältefilmerna (spider man, super man, the hulk osv.) så tyckte jag nog ändå att den stod sig ganska bra. Gillar man den här typen av film så är den alltså helt klart sevärd. Specialeffekterna var snygga, storyn var helt okej och skådespelarinsatserna för ändamålet i fråga sög ju inte totalt. Eftersom jag personligen tycker att silversurfaren är helball som karaktär så ger jag filmen en svag 4 av 5 möjliga. Gå och se den, och glöm för guds skull inte baconchipsen!
Betyg: MMMM
Andra bloggar om: film, fantastic four, rise of the silver surfer, bio
Here's a song for you
Damn! Whitesnake och Coverdale bränner av "burn" och "stormbringer" så många gånger fetare, fläskigare och bättre än dagens Deep Purple så att det är löjligt. Vilket liveband! Jag förstår mig inte på folk som menar att Coverdale borde gå i pension för att hans röst inte skulle hålla nå mer. Han låter väl visserligen inte som för 20 år sedan, men han har fortfarande en av världens bästa röster. Och Doug Aldrich! Helt klart en av de bästa hårdrockssträngbändarna på planeten. Så är det bara.
Whitesnake levererar!
Andra bloggar om: Musik, Whitesnake, David Coverdale, Live, Deep Purple
Whitesnake levererar!
Andra bloggar om: Musik, Whitesnake, David Coverdale, Live, Deep Purple
Mr. Olympia
Nu har jag äntligen börjat komma igång med träningen igen, vilket känns svinbra. Jag mår bättre psykiskt när jag får ta ut mig fysiskt nångång då och då. Det är en rätt härlig känsla faktiskt. Fram tills för bara någon månad sedan så hade jag benhinneinflamation och kunde därför inte träna kondition mer än på motionscykel, men nu har det äntligen släppt vilket betyder att jag kan springa igen... springa! Det känns nästan lite lyxigt.
Mr. Olympia here I come!!! (or NOT)
Soundtrack of this blog
Guns n roses - November rain
Andra bloggar om: träning, arnold, motion, kondition, styrketräning, mr. olympia
Mr. Olympia here I come!!! (or NOT)
Soundtrack of this blog
Guns n roses - November rain
Andra bloggar om: träning, arnold, motion, kondition, styrketräning, mr. olympia
Konstigt
Jag håller på att pimpa upp min fina blogg med lite nya teckensnitt och grejer just nu, men har som vanligt lite beslutsångest. Ni får ha lite överseende ifall det ser lite konstigt ut ett tag framöver. Jag kanske till och med fixar en helt ny design när jag ändå håller på.
På senare dagar har jag faktiskt fått mersmak för webdesign. Jag har börjat plugga lite mer avancerade språk än html och så där. Man kanske skulle ta och försöka sig på att bygga någon gästbok eller kanske till och med ett forum, helt från grunden. Webdesign är faktiskt jävligt kul och även något som jag skulle kunna tänka mig arbeta med i framtiden. Eventuellt så blir det nog att läsa några sådana poäng till våren.
Kollade för övrigt "Lord of war" för andra eller tredje gången nyss. Helt sjukt bra film alltså, det måste ju vara Nicholas Cage bästa. Jag kommer då inte på någon annan han är med i som knäcker den. Con Air och Face Off går ju lätt bort.
Äh. Over and out.
På senare dagar har jag faktiskt fått mersmak för webdesign. Jag har börjat plugga lite mer avancerade språk än html och så där. Man kanske skulle ta och försöka sig på att bygga någon gästbok eller kanske till och med ett forum, helt från grunden. Webdesign är faktiskt jävligt kul och även något som jag skulle kunna tänka mig arbeta med i framtiden. Eventuellt så blir det nog att läsa några sådana poäng till våren.
Kollade för övrigt "Lord of war" för andra eller tredje gången nyss. Helt sjukt bra film alltså, det måste ju vara Nicholas Cage bästa. Jag kommer då inte på någon annan han är med i som knäcker den. Con Air och Face Off går ju lätt bort.
Äh. Over and out.
Värsta sättet att dö på
För ett tag sedan startade jag en tråd i ett forum på helgon.net, och frågade vad det värsta sättet att dö på var. Det verkar ha blivit en av de populärare trådarna på forumet i fråga, med över 100 svar. Här är några av dem:
Min största fobi är att bli begraven levande fast med lufttillförsel, som i ett avsnitt i CSI. Måste ligga under jorden i tre dagar innan man dör av vätskebrist.
Vad är er värsta dödsfobi?
Min största fobi är att bli begraven levande fast med lufttillförsel, som i ett avsnitt i CSI. Måste ligga under jorden i tre dagar innan man dör av vätskebrist.
Vad är er värsta dödsfobi?
Att sjunka långsamt djupare ner i vattnet. Känna hur mörkret omsluter medans ljuset man ser blir alltmer avlägset.
Bli fastspännd i en sträckbänk undertiden någon sågar av ens tår med en rondellslip, klipper av kuken med en rostig häcksax, mosar testiklarna med en hammare, borrar hål i knäskålarna med en borrmaskin, kapar av ens ben med en slö lie, våldtar analen med en spikklubba, bryter av fingrarna innan de avlägsnas med hjälp av en yxa, sågar av armarna med motorsåg, krossar revbenen med en golfklubba, klipper av bröstvårtorna med en slö sax, skalperar skallen med en brödkniv, avlägsnar tungan med gaffel, bankar ut varenda tand ur käften med en skiftnyckel och avslutar med att dränka kroppen i bensin och tända på.
Så vill jag inte dö.
Jag tror att drunkna toppar min lista (eller kvävas överlag). Brinna upp kommer på en stadig andraplats.
Svenska långvården. Tänk dig att ligga i sängen. Bli påhälsad ett par gånger om dagen för mat och blöjbyte i några år innan du får dö. Fy fan...
Att dö utan kontroll över det, utan att ha valt det.
Det är mycket viktigt för mig att jag dör när och hur
jag väljer att göra det. När jag anser att jag är klar.
Med ?klar? menar jag inte nödvändigtvis att jag haft
X antal åstadkommanden, resor, upplevelser,
och så vidare, utan någonting mer jordnära.
En av de främsta anledningarna till att jag är rädd för att dö nu,
är att det skulle innebära att främlingar och anhöriga kommer
att vistas i min lägenhet. En lägenhet i vilken det märks att jag
inte har klarat av att diska, bära ut sopor eller städa sedan
början av September 2006. De skulle gå igenom mina papper,
filer i min dator, föremål av sentimentalt värde från tiden innan
jag blev ett levande lik, och så vidare. Jag kan inte tillåta att
jag dör innan jag städat, diskat, brännt alla papper, givit bort
alla ägodelar jag inte anser bör försvinna med mig eller som
jag vet att människor som stod mig nära under tiden jag levde
skulle kunna ha någon glädje av, förstört datorn och därmed
framförallt alla privata textfiler, och så vidare.
Det får inte finnas någonting kvar. Allting måste bort. Även mitt lik.
Jag kan inte tillåta att någon ser på eller handskas med mig efter
att jag dött och inte har kontroll över situationen. Det får inte finnas
någonting kvar av mig som jag inte själv medvetet valt att lämna,
till mycket specifika personer. Jag måste dö på ett sätt och en plats
där jag kan förlita mig på att liket förblir dolt tillräckligt länge
och reduceras till skelett så snabbt som möjligt.
Jag kan tolerera att mitt skelett hanteras.
Ett skelett är anonymt och opersonligt, ingenting som kan kopplas
till mig annat än som mitt skelett, på samma sätt som en
tappad tand inte är mig mer än att det var min tand.
Ibland känns det som att jag borde mörda de som eventuellt
fortfarande minns mig och skulle märka om jag försvann först,
för att nollställa min existens ytterligare en nivå. Men om jag bara
känner mig säker på att allt annat är fixat och jag snabbt kan
städa bort det materiella i mitt liv, behöver jag nog bara avsluta
mitt konto på Helgon.net, stänga av datorn en sista gång
och kasta telefonerna. De flesta har uppenbarligen redan glömt mig,
så kan jag bara vara tyst i ett år eller två, kommer nog bara familjen
att märka något, och i bästa fall har mina föräldrar och äldre syskon
dött själva under smärtfria och odramatiska omständigheter dessförinnan.
Fruktansvärda komplikationer...
Och om jag en morgon halkar och slår ihjäl mig i badkaret
har jag förlorat all kontroll över min död och hur/om jag blir
ihågkommen, precis som jag gjort över mitt liv.
Att drunkna i diarré
att bli instängd i THE CUBE. omg, fett no. Hade väl dött av hjärnblödning om jag vaknade upp där inne, så då hade jag ju sluppit fällorna.
(The cube, är förövrigt en science fiction thriller, en massa folk slängs in i en stor kub, med små ?rums?kuber i, som har diverse diaboliska dödsfällor, som giftgas, frätande syra, att man blir upplöst i atomer, man åldras jättesnabbt, kläms ihjäl, pretty much everything you don?t want to die of. Och allra värst. SÄKRA rum.)
tänk att vara en mask och först bli uppgrävd ur den trygga jorden, å sen kluven på mitten, å sen satt på kroken å sen slängd i vattnet och sen när man tror att det inte kan bli värre kommer en fet å ful fisk å äter upp en bitvis... så vill jag inte dö :S
Min värsta är att bli flådd levande å doppad i syra
om man inte ska vara så paranoid för ovanstående kommer troligtvis aldrig hända så är det att dö i sömnen...för jag vill inte sova det sista jag gör jag vill vara medveten jag vill se min älskade i ögonen
Brännas ihjäl eller dödad av ett stort djur som tänker äta upp mig.
Drunkning som många nämner har jag fått för mig är ett hyfsat angenämt sätt att dö.
värsta sättet är väll att bli torterad i flera dagar elelr veckor å sen så avlider man precis när räddningen kommer :D
Jag har flera mardrömsscenarier när det gäller döden. Att bli innebränd, att drunkna eller att bli levande begravd är några av de värsta.
(The cube, är förövrigt en science fiction thriller, en massa folk slängs in i en stor kub, med små ?rums?kuber i, som har diverse diaboliska dödsfällor, som giftgas, frätande syra, att man blir upplöst i atomer, man åldras jättesnabbt, kläms ihjäl, pretty much everything you don?t want to die of. Och allra värst. SÄKRA rum.)
tänk att vara en mask och först bli uppgrävd ur den trygga jorden, å sen kluven på mitten, å sen satt på kroken å sen slängd i vattnet och sen när man tror att det inte kan bli värre kommer en fet å ful fisk å äter upp en bitvis... så vill jag inte dö :S
Min värsta är att bli flådd levande å doppad i syra
om man inte ska vara så paranoid för ovanstående kommer troligtvis aldrig hända så är det att dö i sömnen...för jag vill inte sova det sista jag gör jag vill vara medveten jag vill se min älskade i ögonen
Brännas ihjäl eller dödad av ett stort djur som tänker äta upp mig.
Drunkning som många nämner har jag fått för mig är ett hyfsat angenämt sätt att dö.
värsta sättet är väll att bli torterad i flera dagar elelr veckor å sen så avlider man precis när räddningen kommer :D
Jag har flera mardrömsscenarier när det gäller döden. Att bli innebränd, att drunkna eller att bli levande begravd är några av de värsta.
Andra bloggar om: dö, död, döden, värsta sättet att dö på
Bruce Dickinson - Tears of the dragon
Det måste vara en av min absoluta favoritlåtar. Vilken refräng! Vilket solo! Gode gud vilket jävla solo!!! Kalla kårar, orgasmer och hela paketet alltså. Bruce Dickinson är tamejfan en gud. Det finns få artister som slår hans live-personlighet. Inte för att glömma hans röst heller, det är ju inte för intet han blev känd som "the air raid siren". Iron Maiden skulle inte vara Iron Maiden utan Bruce Dickinson, vilket visade sig stämma ganska bra när han hoppade av för att göra solokarriär i början på 90-talet. Han har gjort en hel del bra grejer tillsammans med Roy Z (gitarrist och producent) under soloåren. En av de bättre låtarna är väl just "Tears of the dragon". Nu är ju Bruce som bekant tillbaks i Iron Maiden sedan sju år, och tacka gud för det då det har gått spikrakt uppåt för järnjungrun sedan dess. Bruce Dickinson som soloartist är dock inte död. Samarbetet mellan Bruce och Roy Z lever vidare och de släppte senast plattan "Tyranny of souls" för ungefär två år sedan. En skitbra platta som lätt är värd de 169 riksdalerna som den går loss för på CDON. Jag väntar spänt på nästa verk från soloprojektet.
"SCREEEAAAAAAM FOR ME!!!!"
Andra bloggar om: Tears of the dragon, Bruce Dickinson, Musik, Iron Maiden, Roy Z
Säsongspremiär
Om tre veckor smäller det. Missa inte!
Andra bloggar om: Dark Angel, säsongspremiär, nattklubb, Luleå, Metal, Synth, Rock, Musik
Andra bloggar om: Dark Angel, säsongspremiär, nattklubb, Luleå, Metal, Synth, Rock, Musik
Business man?
That would be me. Här för någon vecka sedan fyndade jag nämligen ett gammalt hederligt nintendo 8-bit med 17 spel för ynka 600 riksdaler. Helt galet billigt om ni frågar mig. Kände mig nästan kriminell av att fynda så hårt. Utöver alla spelen ingick det även något så lustigt som en hoppmatta vid namn "Family fun fitness" som folk antagligen roade sig med att hoppa på när det bagav sig på det glada 80-talet. Vid lite efterforskning så visade sig att grunkan är rätt sällsynt, så jag tänkte att jag slänger skiten på tradera och ser vad som händer. Jag slog till på stort och valde alla auktionstillval och satte ett utropspris på hela 500kr. Kanske lite väl saftigt, tänkte jag för mig själv.
Två veckor senare, närmare bestämt idag, slutade auktionen med ett bud på 1136kr.
Yippie!!
Soundtrack of this blog
Megadeth - 1000 times goodbye
Andra bloggar om: nintendo, tv-spel, family fun fitness, tradera, auktion
Två veckor senare, närmare bestämt idag, slutade auktionen med ett bud på 1136kr.
Yippie!!
Soundtrack of this blog
Megadeth - 1000 times goodbye
Andra bloggar om: nintendo, tv-spel, family fun fitness, tradera, auktion
Schack matt
Eller skrivs det som schackmatt? Hur som helst. Den senaste tiden har jag tagit upp schacken lite smått. Dock har jag inte hittat mig någon lämplig motståndare här i Luleå förrän nu. Idag spelade jag mot min kära granne, Raised Fist-Daniel. Det var uppgjort för giganternas kamp och det blev det också. Första partiet slutade i remi, vilket var till min fördel då jag låg under med en stor pjäs. Andra partiet var väldigt utdraget och det var ruggit lika in mot det sista. Någon gång under den långa vägen så erhöll jag dock ett övertag med en ynka bonde vilket i slutändan avgjorde matchen.
Victory is sweet.
Soundtrack of this blog
Metallica - The struggle within
Victory is sweet.
Soundtrack of this blog
Metallica - The struggle within