Varför blir vi aldrig nöjda?
Varför blir vi aldrig nöjda?
Vi lever i en tid av teknisk utveckling i ett tempo högre än kåta kaniner på viagra. Ser man tillbaks på de senaste hundra åren så har människan, ur teknisk synpunkt, åstadkommit mer än någonsin tidigare. Men har vi blivit lyckligare?
Visst kan man känna sig lycklig när man får den där nya tv:n som är det senaste på marknaden, och som alla vill ha. Men snart kommer det ut en ännu nyare och bättre tv, och plötsligt så är man inte nå lyckligare. Duger inte tv:n som du redan har? Uppfyller den inte dina behov? Uppfyller den inte sitt syfte?
En känd filosof påstod att lycka bara existerar då man jämför sig med andra människor; att man är lycklig när man kan se ner på någon och tänka "min tv är bättre din, jag har det bättre än dig."
Varför kan människor inte bara spärra upp ögonen? Vi har det redan jävligt bra, ändå strävar vi efter att få det bättre hela tiden. Snart går det säkerligen inte ens att springa på dass utan att toalettstolen erbjuder rumpmassage, rumpvärme eller varför inte rumpsköljning med en lagom stark och behaglig vattenstråle? Människor som inte kan vara lyckliga och ta vara på det de redan har, utan istället konstant törstar efter någonting nyare, bekvämare och framför allt bättre än det grannen har, är svaga människor.
Se på barnen i Afrika. De har ingenting. Inte ens mat är en självklarhet. Ändå har de en livsglädje som överträffar det mesta. De kan sjunga, skratta och vara glada utan att veta om de kommer få mat dagen efter. Har de tur så finns det en gammal rutten fotboll som de kan roa sig med. Hur illa ställt de än har det och vilka odds de än står emot så kan de vara lyckliga och tro på en ljusare morgondag. De är starka människor.
Vi får inte glömma den mörka sidan av teknikutvecklingen. Med TV, radio och kylskåp har det följt med massförstörelsevapen i form av atombomber och kemiska stridsmedel. Alla vet vad som hände i Hiroshima och Nagasaki, och det var 60 år sedan. Mycket har hänt sedan dess. Idag är bomberna flera hundra gånger starkare.
Jag kan ärligt talat inte föreställa mig hur världen ser ut om ytterligare hundra år. Med stor sannolikhet så har vi grävt vår egen grav. Bryter ett tredje världskrig ut så krävs det idag inte mer än ett tryck på en knapp för att skicka en atombomb in i ett land och sopa bort det från kartan som om det aldrig existerat. Det är ju helt sjukt, om jag får säga det själv. Filmen "Matrix" kanske är verklighet inom en snar framtid? Eller är det verkligehet redan idag?
Det är du och jag, vanliga människor, som driver på den tekniska karusellen genom att hela tiden törsta efter något nyare och bättre. Det är vi som pumpar in pengar i industrin genom att köpa det senaste på marknaden. Nästa gång du står där i affären och kollar på en ny mobiltelefon, fråga då dig själv om du verkligen behöver den. Räcker inte den som du redan har?
Ensam har man inte mycket att säga till om, men tillsammans så är vi oslagbara. Låt oss dra i bromsen redan idag. Imorgon kan det vara för sent. Eller är det för sent redan nu?
Mycket läsvärt Micke! Känner igen mig själv i texterna och faktiskt så förstår jag precis vad du menar. Jag är inte bättre än någon annan på några vis. Har själv lite av det senaste och känner mig smått materialistisk. Det har å andra sidan fått mig att fundera mycket på sistone och många av grejerna jag köpt och som känts nya och fräscha, slutat intressera mig efteråt. Jag försöker minska mitt materialistiska behov så mycket jag kan. Vi ställer höga krav på oss själva och försöker hela tiden fylla det där tomrummet inombords genom saker vi tror gör oss lyckliga men som bara är temporära. Du kan försöka fylla hur mycket som helst och aldrig bli lycklig. Jag själv har ett tomrum inombords och skulle kunna ersätta det med materalistiska saker men lärde mig tidigt att det lönar sig inte.
Det är bra tankar dessa, fortsätt så!
Hej Snygging, jag har utmanat dig. ;) Kolla min blogg så finns reglerna där.
Du har så rätt så, inget snack om saken! Den rycker folk i nosen (inkluderat mig) och jag gillar det.
Jag tror inte att det spelar någon som helst roll om man lever djupt inne i djungeln, i någon fattig by i Afrika eller här i Sverige. Enda skillnaden mellan en rik och en fattig människa är VAD som gör en lycklig. Har man det så oerhört bra som vi faktiskt har det kan faktiskt egentligen helt obetydliga saker uppfattas som enorma motgångar eftersom att man tar det övriga för givet. Och på samma sätt behöver man mer för att bli lycklig eftersom att man redan har så mycket. Fattiga människor i Afrika kan därför känna större glädje för saker som är självklara för oss (t ex mat, husrum, fotbollar). Deras problem är mycket allvarligare än våra eftersom att många av dem riskerar att dö. Så kanske är de lyckligare, för deras problem är iaf RIKTIGA problmen medan vi måste ha dåligt samvete varje gång vi mår dåligt eftersom att vi BORDE vara tacksamma... Det kan vara så, iaf :)
Jag lyssar på My Chemical Romnce - Cancer .
Och då började jag tänka på skilnad av afrika och Sverige. o då ville ja bara sök upp ngt :S
o folk vill dö när de bor i detta trygga landet.
Ja vill bara< dö för att folk i andra länder har de rikigt jobbigt